Besök på ett bilmuseum i Ystafell på Island.

Jag och min fru Siv åkte på semester till Island, för den fina naturens skull. Men vi tittade inte bara på naturen. På norra delen av ön finns det ett bilmuseum som är värt att besök. Det var ett helt oplanerat stopp, precis som vi vill ha det på semestern. Man ska ta dagen som den kommer och stanna när det dyker upp något intressant. Oftast blir man positiv överraskad som det här. Siv följde inte med in på museet, utan passade på att skriva vykort under tiden. Nästa dag gick hon på sitt museum, ett textilmuseum och då passade jag på att tanka hyrbilen under tiden. Vi har lite olika intressen.

Det fanns många bilar och man hade klämt in bilarna med skohorn som det syns på bilderna. Men det satt informationsblad på vindrutan på de flesta av bilarna. Synd bara att man är så dålig på att läsa isländska.

En Rover P5 fanns det i alla fall, men det var för övrigt den ända Rovern som jag såg under veckan på ön, om man bortse från Land-Rover och Ranch-Rover. För det fanns desto fler av.

För det fanns desto fler av. Det var ganska stor blandning på olika bilmärken på museet. Så man fick en ganska bra uppfattning hur bilparken tidigare var på Island. En hel del amerikanska fyrhjulsdrivna jeepar och ett par ryska också. En svart Ford F100 picup 1955 som begravningsbil är nog inte så vanlig, men det fanns där.
Utanför museet på framsidan stod det flera bilar och traktorer i varierande skick och bakom museet var reservdelslagret (bilskoten).

Text & bild: Per Sonestedt